Denna berättelsen började egentligen igår kväll då jag hade somnat när jag la N. Under tiden jag och N sov gott i hans säng, hade Ps pappa ringt och skickat sms om att jag skulle ringa. Det var viktigt! Självklart så ringde jag upp och kolla vad som hade hänt.
Det visade sig att Ps pluppar på baksidan av örhänget hade hamnat i öronsnibben. Det hade blivit någon infektion. Och sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle ringa till vårdcentralen och få en läkare att kika på det. P är ju livrädd för att gå till läkaren, jag vet ej varför. Så när jag fick prata med henne så var hon så ledsen. Mitt hjärta värkte lite och jag ville bara krama henne och ta bort hennes rädsla. Men det går ju inte via telefonen. Krama menar jag då ;). Vi kom överens om att Ps pappa skulle lämna av P här hemma innan han åkte till jobbet och jag skulle ringa till vårdcentralen och få tid. De ringde tillbaka lite över nio och strax efter tio fick vi träffa läkaren som skickade oss med en remiss till öron-näsa-hals i Borås.
Vi åkte dit, givetvis och efter att ha suttit i väntrummet ett tag (1 timme och 15 minuter) så kom de ÄNTLIGEN och prata med oss. Men bara för att meddela att jourläkarna skulle på lunch så vi kunde ju passa på att få något i magarna oxå. Vi tog en liten fika och såg till att vi var tillbaka till klockan ett.
Klockan kvart över ett fick vi ÄNTLIGEN komma in och prata med läkaren. Då var vi inne i 5 minuter medan de kikade på öronsnibbarna och la på bedövningssalva. Sen fick vi vänta i väntrummet igen. I 45 minuter...
Sen var det dags för oss igen. Läkaren fick ut den första pluppen utan större problem. Den andra var värre. Den var längre in i snibben men efter lite lirkande med den gigantiska nålen hon hade kom den ut! Och den var så äcklig. Fylld med var och blod. Usch!!! P satt som en liten spänd ängel hela tiden. Hon var jätteduktig. Värmde mitt mammahjärta att se henne så duktig.

Efteråt belönades hon med ett lejongosedjur av sköterskan och av mig fick hon en Daim :)