... för då börjar man rota i gamla anteckningar och sen sitter man här vid datorn och lipar som en liten bäbis. 

På syrran 25 (?) års dag och allt. 

Hittade gamla anteckningar om min lillebror, om tiden då han gick bort. Jag var höggravid med N då jag fick samtalet från min yngsta storasyrra, jag var i knalleland och gick och funderade på om jag skulle våga göra en manikyr.

Usch hemska dag! Vill aldrig mer tänka på den, men visst är det konstigt att man inte lyckas glömma det man vill glömma men man kan glömma saker man inte vill glömma? 

Jag har ifall bestämt mig för att jag är inte rädd för döden, jag tycker bara inte om den! 

Men jag har varit med om så mycket död att jag har på något sätt vant mig vid tanken av den, inte så att jag har självmordstankar eller likande. Men döden är "normal" för mig. Visst blir jag JÄTTELEDSEN när någon jag känner går bort men jag är mest ledsen för att jag aldrig får träffa dem igen. Det blir ett sådant slut. Det blir så absolut slut. 

Men sedan tror jag oxå på att de som en gång var vid våran sida kroppsligen kan besöka oss när de har gått vidare. Jag är kanske knäpp och lite knasig men jag står för det. För jag kan inte tänka mig att man efter döden bara ligger i sin kista och ruttnar bort, kroppen gör det, men själen, det är den som hälsar på oss. 

Hittade denna texten blad mina anteckningar:

"Lillebror, 
Jag drömde om dig inatt. Drömde att du var med på din begravning. Du stod och förklarade för oss hur det var i himlen. Mamma hade du kommit ihåg men när pappa hade tagit med dig för att "hälsa" på hos oss systrar så hade du blir chockad över att du hade så många systrar. Du hade glömt oss. Pappa hade hjälpt dig att komma ihåg oss. Då hade du kommit ihåg oss, och du hade sagt till pappa att du tyckte att du hade så fina systrar. Du är stolt över oss. Men du tyckte dock det var jobbigt med mamma eftersom inte längre säger god morgon när hon vaknar... Det hade sårat dig. 
Du var så fin i drömmen. Du hade inte längre rakat hår utan du hade fått tillbaka din pagefrisyr, du hade på dig den rutiga skjortan med korta ärmar. Varför hade du det? Det var ju inte dem kläderna vi gav dig att ha på dig i kistan. 
Du berättade för oss att vi alla kommer överleva din död. Sen kom du och kramade oss alla. Till mig sa du att

jag inte behövde vara arg eller orolig för dig mer. Det var helt enkelt dax för dig att gå vidare. Jag svarade JAG ÄR ARG! Jag fick en bamsekram och du sa att du förlät mig ändå."

När jag läste det idag lipade jag minst lika mycket som den dagen jag skrev det. 

  /// LillamammaBitchen 

Ja, under denna oplanerade ledigheten jag har haft, hade jag tänkt att tillbringa en dag med att städa varje liten vrå i lägenheten. Det kan jag erkänna att det har inte gått så bra. Onsdagen sov jag länge och var allmänt seg hela dagen. SPå onsdagskvällen åkte Sambo till garaget i Målsryd och städa mitt mitt i natten känns inte okej när man har någon boende under sig  . Hade jag haft hus så hade jag säkert städat mitt i natten. På torsdagen så åkte vi ju till IKEA och handlade möbler och på eftermiddagen var jag och N hos min jobbarkompis och hälsade på. Hon ville testa hur hennes hund reagerade på barn och GIVETVIS låter jag mina barn ställa upp som testdockor  . 

På fredagen hade jag sovmorgon och sambo skulle iväg någonstans. Sen kommer jag inte ihåg vad vi gjorde den dagen. Slöade säkert  . 

Igår var vi och grillade med några tjejer som är med i Mötesplats Svenljunga.

Idag har vi varit i stan.

Så nej, städtid har det inte funnits  . 

Men jag tänkte att jag och P skulle iaf plocka undan i hennes rum nu på kvällen så kan jag kanske dammsuga och skura det imorgon, jag sa KANSKE...

  /// LillamammaBitchen