När P var ca tre år så började jag sjunga en visa för henne när vi smörjade in hennes ansikte. Den hänger i än idag, jag kom och tänka på det när hon hade duschat idag. När hon skulle smörja sitt ansikte bad hon mig sjunga "sången". Jag log lite samtidigt som jag sjöng ( väldigt falskt men jag sjöng  ): 

" Vi ska faktiskt ut idag

Mitt lilla fejs och jag

Munnen där

Ögon där

Kinder, näsa jaa

Vi ska faktiskt ut idag

Mitt lilla fejs och JAAAAAG" 

Visst är det otroligt hur en sak som började som ett skämt en sen kväll, när hon trotsade, ledde till att man får göra det varje gång hon ska smörja ansiktet. Det roliga är ju att N oxå har börjat med att man ska sjunga denna visan för honom. Han vägrar att låta mig smörja ansiktet på honom om jag inte sjunger visan. Men när jag börjar sjunga den så låter han mig smörja hans lilla ansikte  . 

  /// LillamammaBitchen