Nu medan jag läser Allen Carrs bok "Äntligen Icke-Rökare" Så poppar det upp en massa minnen som innehåller rökning. Tänkte jag skulle bekänna några av dessa. Vi kan börja med första ciggen. Så vitt jag minns så tog jag första ciggen med min bästa vän när vi var runt 11 - 12 år. Vi stal två av henne mamma, stack in till skogen och tände dessa. Jag tror inte inte att någon av oss tyckte om dem. Men ingen av oss vågade erkänna det. Vi drog inga halsbloss, bara munbloss och ljög för varandra om hur gott vi tyckte dessa smakade. Vi satt där och kände oss tuffa och fnittriga, vi var coola. Tyckte vi...

Vi fortsatte att sno ciggaretter från hennes mamma. Vi lyckades hålla det hemligt läääänge. Tills en klasskompis lillasyster såg oss och sprang till sin mamma och berättade, som i sin tur ringde till min kompis mamma och berättade. Kompisens mamma ringde till oss oxå, det var jag som svarade i telefonen, jag kommer ihåg hur jag bad henne att inte berätta för min mamma och pappa, rädslan av att veta att de skulle bli så arga och BESVIKNA ( finns det egentligen något värre än besvikna föräldrar?!). Men mamma fick veta och pappa likaså, jag fick utegångsförbud (värsta straffet som fanns innan dator och telefonförbudet introducerades på föräldrarnas strafflist). När utegångsförbudet var hävt (jag hade suttit inlåst i vårat hus med ingen att vara med mer än mamma, pappa, 3 äldre systrar och en lillebror, inte konstigt att jag var uttråkad!) så gick jag till bästa kompisen, mamma hade tvingat mig att gå dit för att be om ursäkt. Så jag och bästa kompisen gick till skogen och plockade blommor, sen smög hon in till sin mammas cigg förråd och tog två cigg, dessa två sigg la vi i blomsterbuketten som vi gav hennes mamma och vi sa förlåt. Vad hon sa kommer jag inte riktigt inte ihåg, men jag tror att hon förlät oss, jag hoppas det iaf  .

  ///LillamammaBitchen