Då är man hemma efter första arbetspasset denna veckan. Nu är det bara två kvar. Sen är det dags för helg igen   . Vi får väl hoppas att denna helgen inte tar slut lika fort som den förra. Känns som om helgerna bara flyger förbi och vardagarna kryper fram. Kanske beror på att man längtar så till nästa helg? Jag vet inte. Men idag gick det bra att jobba. De flesta var på strålande humör och då blir jag oxå det. Helt underbart. Men på vägen hem hamnade jag bakom en bil som gasade och sakta ner hela tiden. Ett tag funderade jag köra om den bilen men jag vågade inte. Jag blir lite fegis bakom ratten när det är mörkt ute. Kanske kan det bero på att man ser inte vad som händer i skogen? Men sen funderade jag på att följa efter den bilen vart den nu skulle bara för att se vart den skulle. Men snacka om hur förvånad den människan skulle bli om jag började följa efter den   . Det hade varit roligt. Jag kan ibland bli lite knäpp när jag kör bil. Har en bil legat för länge bakom mig om jag kör en längre sträcka är jag rädd för att det civilpolisen. Visst jag gasar på ibland. Kanske därför jag blir rädd för att det är polisen. Jag berättade detta för en kompis när vi åkte någonstans och hon bara skrattade åt mig. Kanske det inte så normalt att tänka så när man kör bil? Men nu blir det sängen och jag vill sova gott inatt och vakna när N vaknar. Usch jag har verkligen varit dålig på att vakna när han vaknar det sista. Jag är verkligen som en zombie på morgonen innan jag har kommit ur sängen. Jag får så dåligt samvete över att jag inte kommer upp första gången jag hör honom. VVisst om han skriker så hör jag det och går upp med en gång och kollar läget. Men ligger han leker med sina gosedjur så har det hänt, väldigt ofta nu på senaste, att jag somnar om i en 20 - 45 minuter. Det känns inte okej. En del tänker kanske att det inte är så lång tid men för en 2-åring är det ju det... Jag måste bli bättre på att vakna helt enkelt. 

Nu ska låta täcket och kudden kidnappa mig i några timmar och ta tåget till det bekymmerlösa landet bland molnen   

   /// LillamammaBitchen

Vi har en liten tjuv i detta hushållet. Saker försvinner, främst min mobil. Man trodde man hade lagt den på en säker plats men sen när man går för att hämta den märker man att den är borta! Då kollar man i soffan och ser detta: 

Tur att man har en sådan lätt telefon att en tvååring utan problem kan hitta sina spel och SVT appen. Den ungen är makalös när det kommer till mammas telefon. Han har kunnat låsa upp den länge nu. Kanske vore det något som apple inte hade räknat ut. Att om man gör en lätt mobil så kommer även de små använda den... Men men. Det är väl bra att N kan använda den så att jag får en chans att ta hand hushållet medan han är upptagen med spela. 

Igår kväll testade vi att åka balanscykel med N. Han fick en av sina farföräldrar när han fyllde 2 år. Han har inte riktigt fattat hur man ska göra men igår gick det jättebra. Det var ju bara det att det inte var en cykel. Han hade en motorcykel, precis som sin gudfar. Det var han stolt över. Han log nästan hela tiden   . 

Sen var han nogrann med att han skulle hjälmen på sig. Men det kommer väl ändra sig när han blir äldre skulle jag tro   .