Just nu sitter jag i en brassestol på en välbesökt strand. Det är söndag. En skön, solig söndag. Barnen leker fint vid strandkanten och jag får, för tillfället, bara ta det långt och försvinna in i min lilla värld. Man kan inte koppla av helt, ett öra har jag hela tiden öppet mot barnen ;).
Jag kollar mig omkring och ser massor av lekande barn och mammor som har ett öra riktat mot barnen. Precis som jag. Några pappor ser jag också men de ligger och jäser i solen eller läser tidningen. Men det är en vanlig söndag. Men jag kan inte hjälpa att fundera på var alla andra pappor är. Våran ligger hemma och sover efter hans nattskift. Men jobbar verkligen så många pappor helg? Eller så kanske dessa mammor ensamstående? Faktum kvarstår pappabristen är stor här idag. Fast om jag tänker på det så är pappabristen stor även på på stormarknaden. Alltid ser jag utslitna mammor på stormarknaden. Var är alla utslitna pappor? Vi kanske lever i ett jämställt samhälle när det kommer till lika lön för samma jobb oavsett kön. Men inom familjelivet är vi fortfarande fast i 50 - 60 talet. Många kommer förneka det och säga att det visst får hjälp i hemmet och med barnen. Jaja grattis till er då :). Men många kvinnor gör fortfarande de små måsten som tillhör vardagen så som disken, handlingen, tvätthögen som aldrig tycks ta slut och tvättningen av barnen.
Fast nu ska sluta fundera och gå och köpa glass till mig och barnen. Jag tycker vi förtjänar det ;)