Jag har fått Bruno Mars på hjärnan, han springer omkring som en tok och trallar på låten "The lazy song".

Undra hur det skulle se ut här hemma om jag inte gjorde något och låg i sängen hela dagen... hmmmm... det kan vara värt att testa  .

Men nu ska jag nog kasta mig i sängen, har tyvärr inget mer intressant att säga idag. Så det blir istället "tonight I don´t feel like doing anything,,, tralalalalaaaaaa"   

Kisses /// LillamammaBitchen

Vet inte vad som är fel på mig idag. För idag har jag gått och tänk på bröllop och äktenskap. Kanske inte så normalt att göra det när man lever i ett förhållande där bröllop kanske inte blir aktuellt förrän om en sisådär 100 år.  . 

Min sambo är inte så mycket för det där med själva bröllopsgrejen...

Men det roliga är att när man frågar folk varför de valde att gifta sig så brukar jag förvänta mig att de svarar för att vi älskar varandra. Dum förväntan av mig på 2000 talet, jag vet! Idag gifter man ju sig för att det blir lättare då. Då kan jag undra om alla känslomässiga hinder försvinner bara för att man har LOVAT varandra evig kärlek i nöd och lust. Nej, nej nej, det är ju inte det som blir lättare, utan allt pappersarbete blir lättare. Jaha... Så det är väl bara jag som skulle kunna tänka mig att gifta mig pga att jag älskar en person.

Sen hör man inte längre om underbara frierier. Är romantiken död? Hur friar man idag, pratar man snabbt om det vid frukostbordet.

"- Älskling, vi fick den där försäkringen idag. Är det inte lättare om vi gifter oss?"

Andra partern svarar med ägget i munnen

"- Självklart! Vi vill ju spara på pappersarbetet"

Ett halvår senare så är de gifta. Sen går det några år, kanske föder de fram några avkommor oxå, sen är det dags för nästa moment i pappersarbetet... skilsmässan.

Jajaja... Nu har jag berättat mina tänkar. Nu ska jag ta mig i kragen och åka till jobbet.

Varför gifte ni er?

Kisses /// LillamammaBitchen

Igår kväll på jobbet så började jag räkna på hur många år jag har varit singel. Det var ingen rolig uträkning jag fick. Jag räknade från min första riktiga pojkvän, Låt oss kalla honom för D, som jag hade när jag var 13 år ca. Vi var tillsammans i ca 1 år. Efter det blev jag tillsammans med pojkvän 2, även kallad T. Även honom var jag tillsammans med i ett år. Sen kom pojkvän nr 3, även honom var jag tillsammans med i ett år, fast han inte bodde närheten. Efter vi gjorde slut när jag började på gymnasiet så gjorde vi slut, tror det var främst för att vi bodde så långt ifrån varandra. Några månader in i gymnasiet blev jag ihop med pojke nr 4. Vi var oxå tillsammans i ca ett år. Tror det var lite längre men är inte hundra på det. Efter honom träffade jag pojkvän nr 5 på en uteservering i Borås. Men det tog slut strax innan bal och student. Men under balen och studenten var jag singel  . Men det var i denna vevan jag träffade Ps pappa,,, fast han fick inte mig med en gång. Han fick jobba för det. Men efter ett tag blev vi ett par och var det i fyra år. Julen -07 gjorde vi slut, då var P 2 år. I januari -08 flyttade jag ifrån hans hus. 

I mars -08 träffade min nuvarade gybbe... och vi har i år varit tillsammans i 3 år.  .

Detta leder till att jag har 12 års erfarenhet av förhållanden. Vilket jag tycker gör mig till en expert... men varför kan jag inte allt då?  

Men om man räknar på det så har jag sen jag var tretton bara varit singel i 4-5 år. Inte konstigt att jag är trött på att tjata på gybben om minsta lilla grej utan väljer att ta tag i det själv, för jag har ju ändå varit flickvän i tolv år  .

Men viktigt att påpeka... jag har baaaaaara haft sex två ggr som resulterade i två barn     

Kisses /// lillamammabitchen