Igår när jag gick la mig så kollade jag på film. Kollade först på Yogi Björn. Underbart rolig film. Barnfilm men så rolig! Låg och fnissade massor :).
Jag somnade givetvis inte som jag hade tänkt. Så när Yogi var slut började jag titta på bridesmaids. Jag blir lite ledsen när jag tittar på den. För jag känner inte den gemenskapen med någon av mina vänner som huvudrollen. Jag har inte haft någon som jag har varit vän med HELA livet utan uppehåll. Jag hade en som jag lekte med dagligen från det jag var fem till jag var tolv. Men sen flyttade hon från byn och bytte skola. Sen blev våran kontakt sporadisk och i många år hade vi ingen kontakt. Sen hade jag en som var min bästis genom högstadiet och mitt år på det individuella programmet i gymnasiet men efter ett år på gymnasiet så kom jag vidare till ett "vanligt" gymnasium. Där fanns det tre tjejer som jag umgicks med. Efter gymnasiet höll vi kontakten ganska länge. Tills jag och Ps pappa flyttade ihop här borta i kommunen som Gud och busstiderna glömde. Sen föddes P och de fortsatte sitt liv och jag var mamma, då hade vi inte så mycket gemensamt längre.
Jag och en av tjejerna hade fortfarande kontakt. Inte lika ofta som innan men vi hade kontakt. När hon fick sitt körkort berättade hon det inte för mig. Utan överraskade mig med ett besök :). Det var så roligt :). Det var även denna tjejen som fanns där för mig när jag och Ps pappa gick isär.
Jag skulle nog kalla henne min äldsta vän. Hon finns alltid där.
Sen har vi en jag lärt känna här i Svenljunga. Hon är lika loco som jag. Vi berättar om spökerier och liknande för varandra :).
Sen har vi kollegan som följer med på mina äventyr med barnen :). Hon är oxå underbar!
När man skriver om detta så märker jag att jag visst har vänner! Och de är råcoola!
Men jag vet inte om jag skulle klara av att trascha någon av deras lysningsfest eller om jag skulle vara den som hittade dem när de rymt från sitt bröllop.
Men de är mina underbart coola bästisar :). Allihop.

Tack för att ni finns :) 

Kisses /// lillamammabitchen