Min lille N är verkligen en liten nappoman. Han ska alltid ha napp om han själv får bestämma. Ser han en napp så åker den blixtfort in i munnen. Ingen tvekan om den saken. Nappen och hans snuttisfiltar. Touch them and you DIE!!! 

Därför blev jag lite förvånad idag, när han helt plötsligt beslöt sig för att vara utan nappen och snuttisarna hela dagen. Han vaknade från sin middagslur och tog ut nappen när han skulle äta mat och sen har han inte haft dem så mycket under dagen. Han klarade till och med av att åka bil utan dem. Nu åkte vi ju inte så långt men ändå. Allt börjar med ett litet steg   . 

När han inte har haft nappen i munnen så har han tjatat KONSTANT om diverse olika saker. Han fick följa med mig till ica. Det var bara han och jag. Det första han skulle ha var en gratis banan (snål unge   ) och när jag hade skalat den åt honom så klappade han händerna och sa "Bra, Mamma". Tanten jämte oss (som såg lite sur ut när han ställde sig jämte oss) hade svårt att hålla tillbaka ett leende. Sen när vi kom till mjölken så tog jag fram ett mjölkpaket och scannade den. Då pekade han på mjölken och sa "Mjölk"   . Sen tror jag att han på sitt eget lilla språk försökte få mig att förstå att man kan använda det till o´boy. Vissa ord förstår bara han   . 

Men hela besöket i affären gick smärtfritt han skötte sig som en ängel. Vilket inte vanligt för honom...   . 

Han lyssnade på mig och lyssnade på honom. Vi var ett oslagbert team. 

Vår lille nappoman